Tänkte dela med mig av en kort men värdefull hadith som vi människor bör lära oss av
och agera mer utefter.
Iyadh bin Himar sade. Allahs Profet(saw) sade:
" Allah, den mest Upphöjde, har uppenbarat för mig att ni ska vara ödmjuka mot varandra, för ingen skall anse sig vara överlägsen någon annan, eller skada honom."
Muslim "as-sahih"(2565)
Detta är något som man lätt kan glömma av idag och istället har vi lätt för att finna andra människors fel men ofta blundar vi då för våra egna.
Vi borde som rättfärdiga inte ha onda tankar om andra utan istället alltid försvara och se positivt på varje individ. Jag hörde en gång en man säga dessa väldigt kloka ord:
Se på ett barn som att det är bättre än dig, barnet är ju fortfarande fri från synder.
Se inte dig själv som en bättre muslim än en gammal person, för en äldre person har mer erfarenhet och haft mer tid för att ångra sig och utföra dyrkan.
Se inte dig som en bättre person än en icke-muslim, för när de syndar vet de inte om att det fel, vilket du gör.
Se inte ner på ickepraktiserande muslimer, för när vi dör kanske denna person är mer praktiserande än oss själva!
På kunskapskanalen går nu en väldigt intressant 3-delars dokumentär vid namn: "Finns det någon Gud?". Serien belyser den konflikt som idag finns mellan vetenskapsmän som tror på Guds skapande av universum samt de som endast tror på vetenskapen.
Någonting som tas upp som jag även själv har hört människor i min närhet säga är att "Jag tror inte på Gud, jag tror på vetenskapen". Att man har fått för sig att man på något sätt måste välja mellan vetenskapen och Gud. Några forskare i serien påstår även att religionen och vetenskapen inte går att förena. Jo! säger jag, vetenskapen och religionen går hand i hand! Det handlar inte om att välja mellan dessa två, utan istället förstå att vetenskapen är människans sätt titta närmare och få en förklaring hur allt fungerar. Vetenskapen är ett sätt för oss att förstå Guds fantastiska verk!
Jag rekommenderar er att titta på denna serie som du kan hitta här:
Har ni funderat på hur perfekt skapta allt levande ting i denna värld är? Hur kan allt egentligen vara så himla perfekt som det inte finns en skapare? Ställ dig framför spegeln och bara titta på dig själv. Det finns så många saker med din kropp som har en specifik funktion eller mening, till exempel:
Att vi har naglar på våra fingertoppar, vilket bl.a. gör det lättare för oss att komma åt saker. Dom kunde lika bra suttit på handflatorna där dom inte gjort någon större nytta.
Vi har ögonfransar som skyddar våra ögon från smuts och partiklar.
Ovanför ögonen har vi våra ögonbryn vilket fångar upp vatten som rinner från pannan för att till exempel hindra att rinna in i ögonen.
Vi har hår i näsan som hindrar oss för att andas in smuts.
Att få fått tänder just i munnen så att vi kan tugga maten innan vi sväljer.
Att vi har en tunga i munnen som vi kan forma för att uttala ljud på olika sätt.
Tänk bara att vår hud läker av sig själv. Om vi skadar oss och får ett sår behöver vi inte oroa oss för att det kommer vara öppet så för alltid, utan vi vet att vår kropp läker ihop det igen, alhamdulillah!
Tänk hela processen från att du äter någonting till att det kommer ut igen. Hur kroppen bryter ner och tar upp för att ge oss energi.
Hur allt egentligen kan fungera så perfekt under en graviditet. Att en människa växer i en annan människa och får mat genom en navelsträng?
Kan allt detta verkligen blivit så perfekt av en ren slump?
Alla går vi igenom någonting tufft i livet men det är hur vi bemöter och hanterar det som kommer vara grunden till hur vi mår.
Enligt islam och dess texter lär vi oss hur vi ska agera när vi stöter på något svårt. Vi lär oss att bemöta svårigheter med tålamod.
I ett råd till Ibn Abbas sa Profeten Mohammed(saw):" Var förvissad om att seger följer på tålamod, befrielse på prövningar, och att med svårigheter kommer lättnad.
Genom detta lär vi oss att ha förståelse samt acceptera att vi kommer gå igenom prövningar på olika sätt men att alla prövningar har ett slut.
Vi ska som muslimer vara fullt medvetna om att Allah testar den han älskar och att även fast det är svårt att inse det när något väl sker så kan det du upplever som jobbigt och hemskt vara gott för dig. Vi inser det inte alltid bara.
Allah säger i Koranen: “Det goda som du får del av är från Gud, och det onda som drabbar dig kommer av dig själv.…” [4:79].
Ett exempel på detta skulle tex vara att man sökt ett jobb som man verkligen vill ha. Några veckor senare får du besked om att dom valde någon annan istället för dig för den tjänsten. Självklart blir du besviken och ledsen. Om du då tittar på denna situationen utifrån islam så finns det ingen anledning att bli ledsen. Allah vet vad som är bäst för dig. Du kanske tror att detta jobbet hade gjort dig gott men du vet inte, Allah vet däremot.
Det du tror är gott för dig kan vara ont för dig, och det du tror är ont för dig kan vara dig gott.
Något som som även visar på Allahs vackra barmhärtighet är att vi människor förlåts för någonting då vi gå igenom något svårt eller är sjuka. Abu Said och Abu Hurayrah sade: Profeten Mohammed(saw) sade: " för varje bekymmer, sjukdom, oro, olycka eller sorg som hemsöker en troende, även ett stick av en tagg tar Allah bort någon av hans synder i dess ställe." Man kan se på tv och bilder hur människor i krig och svårigheter klarar sig igenom allt och ändå har ett leende på läpparna. Dom har förlorat allt materiellt och det ända dom har är tron och vetskap om att Gud finns vid deras sida, vilket för många är tillräckligt.
Att leva på detta sättet och ha detta i tankarna när man stöter på något tufft förenklar och underlättar livet något oerhört. Förr när något kunde hända som jag gjorde mig arg och ledsen kunde det sitta kvar och gnaga i huvudet, men att istället se på livet utifrån denna synvinkel gör livet mer lättsamt och förståeligt helt enkelt.
En bok som jag starkt rekommenderar är: "don't be sad" skriven av dr. Aid ibn Abdullah al-qarni. Boken beskriver och ger råd om hur vi kan tänka och agera i svåra situationer, samt hur man bör släppa vissa saker och kunna gå vidare.
Någonting som jag personligen tycker om är när man kommer hem till någon och man verkligen känner av tron i hemmet. När tron och religionen möts med med det "svenska hemmet" och inredningen. Jag upplever att det skapar en värme i hemmet som samtidigt visar vad hemmet är uppbyggt av.
Inte bara för att det är vackert utan för att det även påminner oss saker och ting när vi rör oss i hemmet.
Förra veckan bestämde jag för mig att testa göra två egna tavlor här hemma, som nu hänger i hallen. När jag går förbi och ser tavlan där det till exempel står "Alhamdulillah" påminns jag om att känna tacksamhet, för allt bra men även för allt som är svårt..
Jag tror verkligen att om människan bara förstår meningen med livet och varför vi finns så kan vi sluta försöka fylla alla tomrum som i slutändan inte ändå fylls tillräckligt . Vi kan sluta supa oss fulla för att slippa vardagen, sluta känna meningslöshet och istället vakna upp om morgonen med ett leende på läpparna och veta varför vi finns!
Jag har funderat mycket på varför vårt samhälle ser ut som det gör idag. Varför är Sverige egentligen ett av de minst troende länderna i världen? Vi lever i ett samhälle där man som troende idag ses som udda och nästan lite knäpp då man tror på någonting utanför bubblan.
Vi som har det så bra ställt i jämförelse med många andra länder i världen, är det inte vi som borde vara dom mest troende? Som fått slippa gå igenom krig, som inte behöver oroa oss för att våra barn ska dö av törst? Har vi kanske det så bra att vi istället valt att blunda?
Efter mycket om och men har jag nu beslutat mig för att starta denna blogg, dels för att dela med mig mina tankar och funderingar men även för att själv kunna sprida Dawah.
Jag känner att det är en viktigt för mig att kunna dela med mig av det vackra och rofyllda som jag får ta del av i mitt liv som troende & önskar inshAllah att varje själ på denna gjord en dag ska känna det samma..
